Markow

Godmorn!

Jag har precis vaknat och är alldeles nyvaken med kaffet brevid mig och tittar på Jims Värld.

Min dröm var konstig. Jag har säkert drömt mycket i natt men den enda drömmen jag minns är drömmen där jag stal Mc Donalds skyltar/gubbar. Typ en Ronald Mc Donalds gubbe, fast dessa var mindre och vad jag minns var den ena gul och den andra blå.
Jag minns att jag råkade hamna ute på en gröning, ett fält med en massa grönt gräs där jag gick och släpade på dessa gubbar. Plötsligt hamnade jag mitt framför Mc Donalds och fick plötsligt bråttom därifrån eftersom de som satt och åt på uteserveringen såg mig, en stund senare såg jag en polisbil och jag började kuta därifrån.
Då kom jag till Föreningsgatan, kröp längs under några fönster och balkonger. Polisen kom dit, men jag hann gömma mig. Sen kom någon tjej in i bilden och plötsligt var hon skyldig på något vis till detta. Men jag kände mig själv ändå skyldig fortfarande. Jag gömde mig i alla fall fortfarande och hörde när polisen pratade med den dära tjejen men de hade inga bevis och körde istället därifrån.

Undra varför man drömmer om Mc Donalds. Man kan ju tydligen tyda drömmar på någon höger. Så den som är duktig på det, får gärna hjälpa mig.
En annan gång drömde jag om att en kompis låg på sjukhus och jag visste egentligen inte vad som hade hänt och kunde inget göra. Men det var självklart väldigt sorgligt.

Betyder drömmar någonting eller finns dom bara?
Jag skulle då inte vilja åka fast för att ha snott skyltar från Mc Donalds. Det hade känts pinsamt.
Sitta på kåken pga Mc Donalds. Kul :P

Nu ska jag fortsätta se tv, dricka kaffet och surfa på fejjan. (Facebook) för er som inte vet hehe.

Ha det gött alla därute!!

M.V.H Erik

Godmorn!

Nu är det ännu en dag som behövs passera, sen är det äntligen fredag. Men egentligen, undra om man ska säga "Äntligen fredag" egentligen helt allvarligt. Eftersom det känns som varje gång man blinkar så blir det en ny fredag hela tiden. Alltså det känns som att dagarna går väldigt fort. Hinner man med?
Men vissa gånger och vissa dagar kan dagarna gå väldigt sakta, känns det som. Men det känns som att det är så bara en viss dag i veckan. Då hinner man med.
Undra varför det känns så olika emellanåt. Beror det på som det gamla sättet man säger att
"Tiden går fortare när man har roligt", är det då det känns som fredag ganska snabbt? Det borde ju vara så. Men jag är ingen forskare så jag har ingen aning. Jag bara lever i nuet och försöker planera lite då och då..när det känns som okej och genomförligt.

Idag är det skola, efter att få ha varit ledig både tisdag och onsdag. Det känns som vi är lediga en hel del nu, men hur är det då tänkt att man ska hinna jobba ikapp? Helt okej om vår mentor eller någon annan på omvårdnadsprogrammet inte är där, då skulle man kunna plugga ändå och gå till Resurs centret på skolan och plugga med någon av de två underbara lärarna, men de har ju inte heller alltid ledigt. Precis som jag fick höra i tisdags ungefär så här: "Du kan lika bra gå hem och vara hemma nu i två dagar, eftersom det inte finns  tid till att vara här" Jaha...

Att plugga hemma är inte heller så jäkla enkelt. Då kommer det en massa annat känns det som. Man ser tv, sitter framför datorn, pillar med mobilen, går ut med hunden, är med flickvännen osv. Det går inte riktigt ihop på något vis. Jag trivs bättre att plugga på skolan, då får man mer gjort.
Nu innan skolan slutar, gäller det att jag pluggar på ordentligt. Jag är lite halvklar, men kanske ska få gå en extra termin.
Fast jag vet att man inte ska känna sig sämre än andra, eftersom alla är lika bra ändå..så känner jag mig ändå kass när det gäller skolan. Känner mig extra dålig när det gäller att plugga dom olika ämnena. Man känner sig störd och det känns som ingen vill ha en. Då känns det ibland som "Hmm...han går fortfarande i skolan, fast han har tagit studenten" "Han ska bara jobba med handikappade, så han kommer inte att ha någon toppenlön"
Ja..jag ska  förmodligen gå en extra termin efter studenten, eftersom jag behöver plugga ifatt det som fattas och det hinner jag förmodligen med den terminen.
Ja..jag vill jobba med handikappade pga att det trivs jag med och förtillfället brinner jag för det yrket.

Glöm att jag blir någon slags advokat eller hjärnkirurg. Det hade jag mycket möjligt kunna bli, om jag hade ansträngt mig och om det hade varit ett yrke jag brinner för och om jag bara tänker "Tjäna tjäna pengar!!!", men nej det tänker jag inte. Jag tänker istället "Jag ÄLSKAR att jobba med handikappade" Det är ett yrke jag tycker är svinkul. Då är det väl lika bra att man är kvar där.
Klart att pengar är viktigt, det känns som att det är det som spelar roll numera. Men jag nöjer med att tjäna så jag klarar mig, plus att jag kan spara lite pengar som blir över från att ha spenderat på roliga saker på min fridid och vardag.
Förhoppningsvis bor man ju ihop med någon i framtiden, men sånt ska man inte fundera på nu. Jag har bara funderat på att jag ska ha en stor frys, så jag kan frysa in en jäkla massa livsmedel som bara går att frysa in..så sparar man på ett sådant sätt. Jag är mycket för att spara redan nu.

Ketchupflaskan har jag sett folk att kasta så fort man inte kan trycka ut mer. Men när det inte hjälper att ställa den upp och ner ett tag, eller att bara skaka den. Då häller jag i en droppe vatten i hålet, skakar och får ut det mesta av det sista i flaskan. Annars klipper jag upp fanskapet och tar ut det sista med en kniv eller gaffel. Bara helt enkelt. Lika dant med tandkrämen, först pressar man ut det sista, sen kan man överväga att öppna upp den..men det är en överdrift när det gäller tandkräm.

Nu ska jag äta frukost, sen klä på mig, gå ut med Majken en runda (Vår nya hund), efter det ta det lite mega lugnt och sen dra iväg till skolan.

Ha det underbart bra därute alla människor!

M.V.H Erik

Hej.
Precis som rubriken lyder "Lova inget du inte kan hålla". Det är vad jag, mitt samvete och hjärta har försökt säga till mig tusen ggr. Men det går inget vidare. Jag har lovat en massa människor en massa saker. En del har jag hållit, en del har jag brutit.
Men dom saker som jag inte har hållit, vet personerna vad det gäller. Jag döljer inte lögnerna som gjorde att jag svek organen i min kropp och folk jag känner.

Jag har lovat att träna mer, att inneha tobak i min kropp, att höra av mig mer. Jag är fortfarande medlem på gymmet. Dumt nog har jag inte avregistrerat mig därifrån, dumt nog har jag inte gått dit.

Jag har lovat att sluta röka, att inte mer snusa. Men det som gör mig stolt är att jag snusar inte som förr. Då snusade jag allt som gick att lägga under läppen. Alltså cancer, tandförstörelse och  elände. Fast förut snusade jag annorlunda och ofta, plus att jag rökte samtidigt. Sen slutade jag med snus och rökte på heltid istället. Nu känns det som att jag gör bägge sakerna igen. Men av snuset är jag inte beroende. Min catch snus (Mindre tobak) är vikarie för mina cigaretter när jag vill och kan umgås med min flickvän.

Det värsta är att den första tanken som hoppar in i huvudet är "Oh shit! Nu hoppar mina nikotin monster runt i huvudet och tuggar sönder grejer...jag MÅSTE ha en CIGG!" När jag väl sitter och röker känner jag hur skönt det är att mata mina nikotin monster och känna mig avslappnad och lugn, dricka mitt underbart ljuva kaffe och tänka ut vad dagen har ett erbjuda. Äta min gröt, eller fil med músli, sen sätta mig vid fläkten och röka en cigg till. Men medan jag röker ciggen, känner jag hur mycket den behövs för att hela mig men samtidigt känner jag hur jäkla onödigt det är och tänker för mig själv "Nu ska jag sluta röka efter denna ciggen...jag kan ju snusa istället...vilket snille jag är!!" Men en halvtimme, timme senare glömmer jag att ta en snus och sätter mig vid fläkten i köket och tänder en cigg samtidigt som jag avslöjar mig själv med att jag inte klarade det.
Varje gång jag går och lägger mig tänker jag mycket på saker och ting. Oftast fina saker. Men en tanke är precis samma som varenda kväll och den är "Imorn bitti när jag vaknar, ska jag inte röka. Istället tar jag en catch och ser glad ut". Men vem fan tror på det? Jag har då tappat tron på tanken, hoppet och mig själv. Precis dom tre sakerna som man ska tappa sist. Speciellt på hoppet. 

Jag har lovat att höra av mig mer och oftare, både till vänner och folk som kallas för mina syskon..som egentligen var ingifta en gång i tiden. Men fortfarande är de mina brödar och systrar. Men varför kan jag då inte få för mig att i alla fall skriva "Hej! Hur är det" lite små spontant. Själv har jag ingen aning.
Att jag inte hör av mig till de flesta beror inte på att "Han har skaffat nya vänner" eller "Han bryr sig bara om sin flickvän och skiter i alla andra". Det kan har verkat som att det är något av dom alternativen, men nej..det stämmer inte. Jag är bara sådan. En hel del verkar acceptera det, andra slutar höra av sig också och slutar bry sig.

Efter mitt lilla bekännande, eller vad man ska kalla det som jag har skrivit i min blogg idag om olika saker och ting förväntar jag mig inte att folk ska förstå mig, ska tycka synd om mig. Folk får säga och tycka vad de vill. Jag själv hoppas på att de som läser detta, kommer att förstå mig lättare.

I fortsättningen ska jag nog inte lova så mycket. Istället säga "Ja, jag ska försöka". Både till mig, mina organ och alla andra.

Att jag nu helt plötsligt skriver i min blogg, kommer säkerligen att chocka en del vänner, familj och andra goa människor. Men jag förväntar mig inget storslagen, jag bara hoppas.

Jag ligger nu på soffan med datorn i knäet, som känns helt okej. Tittar på tv3, på Sandhamn. Jag ska snart sova, är det då tänkt. Men det får jag fullfölja. Ska först förbereda mig för natten, sen sova underbart gott.
Nu har det gått cirka 2-3 timmar sen jag rökte sist. Men det är inget genombrott, kanske ett steg eller bara en tradig tillfällighet.

Ni får ha det så bra därute!

Som sagt..jag förväntar mig inget. Bara hoppas.

M.V.H Erik